Midgård i Boston

Jag har gjort det! Jag har sett min första brottningsmatch: Hudson Highs röda spandexkillar mot motståndarlagets blå dito, intensivt intrasslade i konstfärdigt utformade rörliga
människoknutar...Jaha minsann!
Men publikens entusiasm (förutom en viss persons då) skulle verkligen kunnat lyfta taket; varje krafttag fick sin applåd och varje tjuvtag ett skrän. Coolt. as they say over here. Att allt dessutom filmas och läggs ut på Hudson TV direkt, stärker förstås The Hudson School Spirit och samhörigheten och stoltheten och...Ja, man bär på en otrolig stolthet över vad som åstadkoms här. vilket är både överväldigande, enerverande, fascinerande och kanske ändå något att lära sig av, för oss blygsamma jantenordbor.
Att vi hade några pengar kvar att ge vår städerska (alla vill ha sina 15% här in the land of opportunities) var ett under, med tanke på eftermiddagens tretimmars tokshopping i Wrentham village outlet. (Spana speciellt efter Converse i regnbågens alla färger när ser våra elever igen!)
En tanke av allvar slog mig mitt i detta shoppingtempel med 170 affärer samlade: det var inte många tappra själar (fler än vi då förstås) som faktiskt lyfte plånboken denna dag eller ens fanns på plats om man riktigt såg sig omkring i detta varuparadis. Detta trots att det nog inte fanns ett enda affärsfönster som inte signalerade minst 60 % sale...
Det luktade faktiskt ekonomisk katastrof ur fler lokaler än dem där man just hängt upp sina closing down sale-skyltar på.
Nej, nu ska jag gå och fälla omkull mig så att jag orkar med morgondagens besök på MIT, Harward och Boston Art Museum.
C ya! cat